Virginia Satir om medberoende

 Virginia Satir var en amerikansk psykoterapeut och författare som blev känd för sitt arbete inom familjeterapi under mitten av 1900-talet. Hon är betraktad som en av grundarna av familjeterapin och har skrivit flera böcker som har påverkat terapeuter och forskare inom området. Hon anses vara en av de första att introducera begreppet medberoende i terapi-världen och var en föregångare inom detta område.

Satir har berört många ämnen inom psykoterapi, men hennes mest framträdande verk inkluderar ”Conjoint Family Therapy” (1964), ”Peoplemaking” (1972), ”Self Esteem” (1979) och ”The New Peoplemaking” (1988).

Satir definierade medberoende som ett mönster av beteende där en person är beroende av att stödja eller ta hand om en annan person på ett sätt som är skadligt för båda parter. Medberoende personer tenderar att ha en hög grad av empati och ett starkt behov av att hjälpa andra, men de kan också ha en tendens att ta hand om och kontrollera andra för att få en känsla av självkänsla och identitet.

Enligt Satir är medberoende ofta ett resultat av dysfunktionella familjesystem, där familjemedlemmar är mer inriktade på att skydda sig själva och andra från smärta och obehag än på att stödja varandra och arbeta som ett team. Medberoende personer kan utveckla ett behov av att ta hand om och kontrollera andra, eftersom de tror att detta är det enda sättet att skydda sig själva och sina nära och kära från smärta och lidande.

Det är viktigt att förstå att medberoende inte bara handlar om att ha en beroendeförhållande med en alkoholist eller drogmissbrukare. Medberoende kan uppstå i alla typer av relationer, inklusive romantiska relationer, vänskapsrelationer och förälder-barn-relationer.

Satir betonade att det är viktigt för medberoende personer att arbeta på att utveckla en sund självbild och självkänsla. De måste också lära sig att sätta gränser och ta hand om sina egna behov och önskemål för att kunna ha hälsosamma relationer. Detta innebär att medberoende personer måste lära sig att ge upp den kontroll de har över andra och istället fokusera på att ta hand om sig själva

Vad betyder det att vara medberoende?

Medberoende är ett beteendemönster som kännetecknas av överdriven omsorg om en annan person, till den grad att ens egna behov blir åsidosatta. Medberoende personer försöker ofta att uppfylla andras behov genom att offra sina egna, och de har svårt att sätta gränser. De kan också känna sig ansvariga för den andras beteende och känner ofta skuld när den andras beteende går fel.

När blir en anhörig medberoende?

Enligt Virginia Satir blir en anhörig medberoende när personen börjar använda missbrukarens problem som en ursäkt för sin egen brist på välmående eller för att undvika att ta ansvar för sitt eget liv. Med andra ord, den medberoende försöker hantera sitt eget känslomässiga lidande genom att försöka kontrollera missbrukarens beteende och situation.

Satir beskriver det medberoende beteendet som ett försök att återupprätta balansen i en dysfunktionell familj. Familjen försöker läka sina egna sår genom att försöka reparera missbrukarens problem, vilket i sin tur ger missbrukaren mer makt och kontroll över familjen. Detta kan leda till en ond cirkel av känslomässigt beroende och dysfunktionella mönster.

Satir betonar vikten av att de medberoende tar ansvar för sitt eget välmående och arbetar med att läka sina egna sår, istället för att fokusera på missbrukarens beteende. Detta innebär att man bör söka hjälp och stöd från professionella terapeuter och självhjälpsgrupper, samt att man bör lära sig att sätta gränser och ta hand om sig själv på ett hälsosamt sätt.

Kan man vara medberoende till sina barn?

Det är möjligt att vara medberoende till sina barn. Det kan ske när föräldrar försöker kontrollera sina barns beteende genom att t.ex. ständigt skydda dem från konsekvenserna av deras handlingar eller genom att inte sätta gränser för dem.

Enligt Virginia Satir kan man vara medberoende till sina barn, särskilt om de lider av problem med missbruk eller psykisk hälsa. Detta beror på att föräldrarna ofta försöker lösa sina egna känslomässiga problem genom att försöka kontrollera och ”rädda” sina barn från deras problem. De kan också känna skuld och skam över sina barns beteende och försöka skydda dem från konsekvenserna av deras handlingar.

Detta beteende kan leda till att föräldrarna ger bort sin makt och kontroll till barnen, vilket kan göra att barnen känner sig överbelastade och ansvariga för att upprätthålla föräldrarnas känslomässiga stabilitet. Detta kan skapa en ohälsosam beroendesituation och kan förhindra att både föräldrarna och barnen får den hjälp och det stöd de behöver för att läka och växa.

Därför betonar Satir vikten av att föräldrar till barn med problematiskt beteende tar ansvar för sin egen känslomässiga hälsa och söker professionell hjälp. Detta inkluderar att sätta gränser och låta sina barn ta ansvar för sina egna handlingar, samtidigt som man stöttar dem genom deras resa mot återhämtning och läkning.

Satir betonade vikten av att föräldrar till barn med problematiskt beteende tar ansvar för sin egen känslomässiga hälsa och söker professionell hjälp. Detta inkluderar att sätta gränser och låta sina barn ta ansvar för sina egna handlingar, samtidigt som man stöttar dem genom deras resa mot återhämtning och läkning. Satirs teorier om medberoende har fortsatt att påverka terapifältet och hjälper till att belysa vikten av att ta hand om ens egen känslomässiga hälsa när man hjälper andra.

Hur blir man av med sitt medberoende?

Att bli av med sitt medberoende är en lång process som kräver insikt och vilja att förändras. Det första steget är att erkänna att man är medberoende och att ens beteende inte hjälper den missbrukande personen. Det är också viktigt att söka stöd från andra, antingen genom att delta i stödgrupper eller att söka hjälp från en terapeut.

En annan viktig del av att bli av med sitt medberoende är att lära sig att sätta gränser. Det innebär att man lär sig att säga nej och att prioritera sina egna behov. Att lära sig att sätta gränser kan vara svårt, men det är nödvändigt för att undvika att hamna i samma situation igen.

Vad ska man göra som anhörig till missbrukare?

Virginia Satir ansåg att det är viktigt för anhöriga till missbrukare att förstå hur medberoende fungerar och hur det kan påverka relationen till den som missbrukar. Hon menade att anhöriga måste ta hand om sig själva och sina egna behov för att kunna ge stöd till den som missbrukar på ett hälsosamt och hållbart sätt.

Här är några råd som Virginia Satir gav till anhöriga till missbrukare:

1. Ta hand om dig själv: Anhöriga till missbrukare kan ofta känna sig utmattade och överväldigade av situationen. Det är viktigt att du som anhörig ser till att ta hand om dina egna behov och tar tid för att göra saker som ger dig glädje och energi.
2. Sätt gränser: Anhöriga till missbrukare kan ha en tendens att ta på sig allt ansvar och att göra allt för att försöka fixa problemet. Det är viktigt att sätta gränser för vad du som anhörig kan och vill göra, och att kommunicera detta tydligt med den som missbrukar.
3. Uttryck dina känslor: Det är vanligt att anhöriga till missbrukare känner skam, ilska, rädsla och andra starka känslor. Det är viktigt att du som anhörig uttrycker dina känslor på ett konstruktivt sätt och att du inte skyddar eller döljer dina känslor för att undvika konflikt.
4. Sök hjälp: Att vara anhörig till en person med missbruksproblem kan vara en mycket utmanande och stressande situation. Det kan vara till hjälp att söka professionell hjälp från en terapeut, stödgrupp eller annan expertis.
5. Fokusera på själva personen: Det är viktigt att anhöriga till missbrukare inte förlorar synen på den faktiska personen bakom missbruket. Virginia Satir poängterade att det är viktigt att försöka se förbi missbruket och att fortsätta att ge stöd och uppmuntran till den faktiska personen. Genom att ta hand om sig själva, sätta gränser, uttrycka sina känslor, söka hjälp och fokusera på själva personen bakom missbruket kan anhöriga till missbrukare på ett konstruktivt sätt stödja sina nära och kära på en svår tid