Ludmilla Rosengren
Under tisdagen den 1 oktober kom Ludmilla Rosengren till Lida för att föreläsa om suicid och suicidprevention. Ludmilla är legitimerad läkare och KBT-terapeut och har erfarenhet inom barn-, ungdoms- och vuxenpsykiatri. År 2008 förlorade Ludmilla själv sin 14-åriga dotter i självmord. Numera arbetar hon med att sprida sin kunskap och erfarenhet gällande självmord och psykisk ohälsa, bland annat genom sitt ordförandeskap i Suicide Rescue. Tidigare har det inte funnits någon organisation som arbetar suicidpreventivt. Drivkraften bakom Ludmillas arbete grundar sig därför bland annat på att ingen ska ha dött i onödan.
Suicid
I dagens samhälle är suicid något som det sällan pratas om då det ofta förknippas med tabu, skam och skuld. Men då närmare 95 % av fallen har en bakomliggande psykisk diagnos, som exempelvis depression, är det därmed inget man kan styra över själv. Varje år genomförs runt 15 000 självmordsförsök och 1 500 självmord. Kring dessa finns även en stor krets anhöriga och bekanta som även de påverkas och vidare kan drabbas av bland annat posttraumatisk stress och depression. 2009 antog riksdagen en nollvision mot självmord, men Ludmilla ser ett problem för kunskapen om vad som behöver göras för att nollvisionen skall omsättas i handling, bland annat på grund av begränsade ekonomiska resurser.
Ludmilla beskriver tre orsaker till varför människor väljer att ta sitt liv. Detta kan grunda sig på biologiska orsaker, stressfaktorer och utlösande faktorer. Vidare finns även en rad riskfaktorer såsom olösta barnkonflikter, dålig självkänsla, depression och missbruk som ökar risken för suicid. I motsats till dessa listar Ludmilla upp några skyddsfaktorer, nämligen gott självförtroende, socialt stöd, känsla av tillhörighet och förmåga och möjlighet till att kunna prata om sina svårigheter. Det är här som vi och samhället kommer in i bilden. Vi är alla med och upprätthåller myten om att suicid är något skamligt, ett tecken på svaghet och någon vi helt enkelt är rädda för att prata om.
Suicidprevention
Självmord kan förhindras och i detta har vi ett gemensamt ansvar, framhäver Ludmilla. Hjälp finns att få i form av KBT-terapi, stödsamtal och medicinering, men hon poängterar även att man som medmänniska och som enskild professionell kan hjälpa någon. Där kan det handla om att visa att man ser, lyssna, bekräfta, ta sig tid och framförallt våga fråga. I dessa situationer handlar det om att förmedla hopp och trösta, men där man också måste komma ihåg att ta hand om sig själv och vara medveten
om sina egna reaktioner och känslor.
I och med sin föreläsning fortsätter Ludmilla sprida information om suicid och suicidprevention vidare och lyfter det annars tabubelagda ämnet till ytan. Hon avslutar föreläsningen med att berätta sin och sin dotter Linneas historia, om vad som hände i deras familj under våren 2008. Hon avslutar med att lägga tyngd på och upprepar att självmord kan förhindras och att vi där har ett gemensamt ansvar. Ludmilla bjuder på en intressant och gripande föreläsning och vi är tacksamma för att hon ville dela med sig av sin berättelse.
Mer information finns på:
